
1690 gram. Det är vikten på min första Sjöbodaruda för året.
Premiärpasset avklarades nämligen under kvällen och natten mellan onsdag och torsdag, 20-21/5.
Väl framme vid sjön mäskade jag försiktigt på två platser innan jag tacklade upp två flötmetspön och bytte om. Då ingen aktivitet syntes på någon av platserna så gick jag på magkänsla och gamla meriter när valde plats att sjösätta betena på.
Ett totalt lugn lade sig över hela sjön och den kringliggande skogen när solen gick ner och kylan kom krypande. Ett par fiskar rullade en bit ut i sjön och en halvtimme senare syntes de första tecknen på fisk som närmade sig mäskplatsen...
Någon meter till höger om krokbetet gick en fisk och bökade i botten. Stråk av bubblor och svaga vågbildningar i ytan avslöjade gratisätaren. Krokbetet lämnade den dock helt orört...
Efter att ha bjudit på lite mer "gratis-äta" i form av majs, maggot och klippt mask dök så en fisk upp från vänster.
Väldigt målmedvetet forcerades vattenväxterna och snart var hon framme vid smörgåsbordet.
Det tog inte mer än någon minut innan flötet signalerade napp och det svarade skönt i spöet när krokningen satt.
Efter en kort och odramatisk drillning kunde jag lyfta in årets första ruda för min del. 1690 gram fördelade på 40 centimeter. Ingen jätte och heller ingen fisk jag besvärade med att plocka fram kameran för.
Snabb avkrokning, mätning och vägning innan hon fick simma tillbaks. Inte minst med tanke på att det kunde finnas fler rudor inne på mäskplatsen...
När det inte nappat fram till 01.00 bestämde jag mig för att sova ett par timmar ute i det fria. För att kunna fiska vidare under morgontimmarna...
En kort men intensiv arbetsvecka gjorde att jag somnade snabbt i den varma sovsäcken.
En halvtimma senare vaknade jag med ett ryck.
Skyfall! Regnet fullkomligt vräkte ner och jag bestämde mig för att bryta. Både ihop och upp.
När jag styrde hemåt, mot en varm och torr säng, svor jag lite för mig själv. Årets premiärfiske efter ruda hade inte utvecklats som jag tänkt mig. Naturen ville annorlunda den här gången...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar