Rapport från laklöst land

Att fiska lake ensam kan var något av det tråkigaste som finns - när det inte nappar. Jag har inga som helst problem att fiska ensam och ser det till stor del som meditation eller i alla fall ett sätt att varva ner.
Det spelar inte så stor roll om man får något när man fiskar färna i vårsolens värme eller ruda i sommarnatten med naturens alla ljud. Då räcker naturens skådespel som sällskap... men när man fiskar lake i minusgrader, i den tysta, kolsvarta vinternatten utan sällskap är det mest tråkigt.

Laklöst land

Som du säkert har gissat så blev det ingen fisk i kväll. Varken på ismete eller pimpel.
De lysstavar jag hade med för att se ismetevipporna i mörkret funkade så där - de är nog helt enkelt för gamla. Som tur var hade jag ett par marschaller i ryggsäcken och rätt placerade så funkar de utmärkt.

Den nordliga vinden i kombination med att det är öppet vatten i anslutning till platsen där jag fiskade gjorde att det kände mycket kallare än de knappa tio minus som termometern visade.

Behållningen under årets sista fiskepass var helt enkelt resan hem, från laklöst land, i den varma bilen.

Lakfiske

I söndags blev det några timmars lakfiske på kvällskvisten med en handfull klubbkompisar i SG Tusenbröderna.

Ett ismete sattes ut och i ett hål alldeles intill dunkades lakpirk försedd med nors ihärdigt i botten. Det tog inte många minuter innan kvällens första lake fick syna isen från ovansidan. 2125 gram sötvattenstorsk fick simma ner i det kalla mörka vattnet samtidigt som dagsljuset åts upp av vinternattens mörker.

En stund senare signalerade ismetevippan långsamt hugg. Den vek sig sakta, sakta, sakta ner mot hålet och när jag gjorde mothugg trodde jag fisken spottat. Men så var inte fallet - laken vara bara för liten för att kännas. 15 centimeter bebislake fick simma åter och växa till sig.

För egen del hände inget mer men Kent Persson tog en lång (81 cm) och tunn lake som vägde in på 3125 gram innan vi packade ihop för kvällen.

Isfiske hela dagen

Ledighet från jobbet innebar självklart fiske. Clas och jag stack till Acksjön i Forshaga där vi mötte upp med Jens Olsson. Tanken var att vi skulle lura någon av de abborrar i tvåkilosklassen som tas i sjön varje år men ingen av de stora randiga ville ha varken våra pirkar, balansare, mormyshkor eller levande betesfiskar.

Vi lade om taktik och bytte vatten till Vänern och lakfiske istället. I och med vattenbytet bytte vi också väderlek från strålande sol till dimma och bitande kyla. Till slut lyckades vi dock klippa varsin lake, jag och Clas, medan Jens tappade en precis i hålet. Min lake vägde 3500 gram prick och var den första jag tagit - får väl anses som en lyckad premiär trots att jag tidigare lyckades tappa en efter diverse strul precis i hålkanten.


Att vi överhuvudtaget fångade lake har vi Jens att tacka för! För några lakexperter är vi definitivt inte - men det var kul och det blir fler vändor efter lake... kanske redan till helgen.